Två SM-silver
Skönt att avsluta säsongen på ett bra sätt. Två bra lopp gav två silvermedaljer. Härligt, skönt att kroppen äntligen börjat fungera igen.
Det bjöds på fina tävlingar och fint väder i Älvsbyn. Senaste tidens mildväder bidrog till genföre deluxe vilket gjorde tävlingarna lite speciella. Högre fart och högre krav på skärpa. Lite synd att ett sådant fint spårsystem blir "söndergenat" men å andra sidan är det lätt att kasta sig ut på ett gen utan riktigt veta varför. Det går fortfarande snabbast att åka på spåren och det är lätt att tappa bort sig när man genar. Det ger en ny dimension till sporten som kräver rutin.
Sprintloppet var bra förutom två kontroller, men det tycker jag känns oviktigt i sammanhanget. Resultatet var bra och jag kände att jag kunde åka fort. Silver smakar bra!
Lången gick bättre. Skönt att jag kunde hålla hög fart hela vägen och äntligen kunde jag åka fort och kontrollerat, någat jag inte kunnat göra sedan Ylläs i nov/dec. Att åka fort, men ändå har krafter för att öka lite i uppförsbackarna för att sedan kunna återhämta sig i nedförsbackarna och fortsätta i god marchfart på platten. Låter banalt, men för mig är det något jag inte har kunnat göra på över tre månader.
Tappade mycket tid redan till första kontrollen då flera tog ett uppförsgen jag inte vågade chansa på. Det visste jag inte då såklart då jag genomförde mitt vägval bra. Rost startade två minuter bakom och mitt mål var att hålla undan. Jag trollade bort mig på några utförsgen till tredje kontrollen. Många hade problem där, så i förhållande till konkurrenterna tappade jag egentligen ingen tid där. Däremot trollade jag bort mig lite på gen både till fyran och femman. Jag ställde mig tillslut och kliade mig i huvudet för att hitta tillbaka i kartläsningen.
Rost var nästan ikapp till första kartbytet, men jag kunde hålla honom bakom till ungefär 2/3 av banan. Sedan blev det sällskapsresa till mål. Jag var faktiskt uppe och drog några gånger, tyvärr lyckades jag dra till med en bom på slutet då jag inte såg ett spår och således gjorde ett parallellfel. Men det viktiga tyckte jag var att jag pallade med tempot. Skönt.
En riktigt trevlig helg! Kul. Vi bodde riktigt bra på en "bo på lantgård"-gård där vi fick färsk mjölk av bonden och kunde köpa färskt bröd på bageriet. Arnesson gjorde comeback och vi camperade ihop med Alfta-Ösa. Riktigt trevligt!
Vårvärme
Värmen tar hårt på skidspåren, men Lugnet levererar. Bra konstsnöspår, fantastiskt fina skidpass i veckan. Idag tror jag dock det var sista gången man kunde åka 15 km-spåret.
Till helgen är det SM i Älvsbyn. Ser ut att bli kallt och snabbfört "påskföre", härligt!
Precis som under hela vintern hoppas jag att formen ska anlända. Hursomhelst ska det bli kul att åka skidorientering.
Fina dagar i Bruksvallarna
Hängde på familjen några dagar på sportlov i Bruksvallarna. Helt perfekt väder lyckades vi få. Sol, blå himmel och kall snö. Drömförhållanden helt enkelt. Lite kärvt på morgonkvisten då tempen sjönk ner mot -20 på natten, men överlag riktigt bra. Hårda och fina spår.
Obligatorisk bild.
Jag körde ett långpass per dag varav ett med My i pulka. Våffla vid Östsjöstugan var gott.
20 mil på fyra dagar blev det. Härligt.
Dystert
Den här säsongen blev inte alls vad jag hoppats på. EM i Österrike blev ingenting positivt alls, förutom att det var gott kaffe på hotellet och jag vann sista sträcktiden uppför på masstarten. Typ.
På sprinten kändes kroppen skit. 15:e man är ingen katastrof, men 2.28 efter är oändligt mycket. På medeln kändes kroppen "bra" men stavbrottet gjorde att loppet blev förstört direkt. I den typen av masstarter måste man vara med långt framme direkt om man ska ha någon chans. På lången kände jag redan i första backen efter startpunkten att det skulle bli svårt att komma runt. Det blev inte bättre att jag kraschade flera gånger i lössnön och åkte bort mig på spår som inte fanns på kartan. Usch. Jag tackade nej till att åka stafetten.
Eftersom jag har läst Candide av Voltaire försöker jag ta med mig de få ljusglimtar som EM bjöd på.
- Det är jäkligt kul att åka iväg på skido-resor.
- Bra stämning i laget.
- Obertilliach är jäkligt fint.
- Fantastiskt med två halvmeterssnöfall på en vecka.
- Inget underställ behövdes på tävlingarna.
- Fina prestationer av goda kamrater.
- Bussfest på hemvägen.
I början av november var jag starkare än någonsin. Innan jag blev sjuk och problemen började. Jag hoppas jag kan komma tillbaka till den nivån igen. Just nu är jag jävligt långt ifrån.
Game over
Kroppen fungerar inte. Karriären över tillsvidare. Trist. Kan bli comeback om två veckor, i november eller aldrig.
Stavbrott och flopp
Jag fick en riktigt dålig start idag. I den onödiga hetsen som alltid blir i masstarter klev en klåpare av min stav. Bara att vända och hämta en ny.
Sist till första kontrollen som var bokontroll för första fjärilen. Över en och en halv minut efter. Katastrof.
Kroppen kändes bra men det är hopplöst när man ligger sist i klungan. Bara följa john. Och köa.
Denna typ av masstart är helt jävla värdelös och dessutom emot tävlingsreglerna. Det ska vara tre gafflade varv med sista 10% av banan rak. Argumentet från arrangören att göra på detta viset var att det skulle bli för mycket transport med tre varv. Hellre det tycker jag. Och om området inte är lämpat för masstart är det väl lämpligt att köra individuell start istället? Masstart i sig är ju inget man MÅSTE ha tycker jag.
Nog med bitterhet. Stavbrott händer. Jag åkte ändå upp mig ganska bra. Var ett tag just bakom Ulrik som blev tolva. Jag gjorde misstag som enbart berodde på mig också. Och med den starten är det en utmaning att hålla ihop det.
Hoppas jag kan revanchera mig på lången.