Vi har passerat halvtid här i Östersund. Många fina pass och trevligt umgänge har det bjudits på hittills.

 

Vi körde ett ganska tufft rejs på Frösön i onsdags. Två gånger om, först stakning sedan helkropp. Det gick ganska bra på bägge av dessa pass. Idag körde vi en fin-fin RullO-övning som bestod av sju intervalldueller på ca 5-6 min styck.

 

Vi har även hunnit med att staka lite, springa lite myr och spelat minigolf. Vår norske vän Lasse Moholdt är med oss och i gubbstugan ger han lektioner i Trønder-norska mellan passen.

 

All good med andra ord.

 

 

 

Jag har hunnit med en hel del fina träningspass här i Sundsvall i veckan. Det finns väldigt bra förutsättningar för rullskidor och löpning här. Mycket variation och bra backar. Kuperade rullskidsturer är mysigt.

 

Några extrordinära pass har jag inte gjort men några av höjdpunkterna har varit: Fem mil stakning (Bosvedjan-Granloholm-Bergsåker-Kovland-förlängning mot Holm-Laggaberg-Sundsbruk-Johannedal-Bosvedjan), intervaller i Södra Berget-backen och kuperat skejtlångpass på norra Alnö.

 

I morgon ska jag springa medelpads/ångermanlands DM i Bergeforsen, sedan åker jag till Östersund för landslagsläger på måndag.

 

 

Det blev en liten familjetripp till Uvön i helgen. Jag, päronen, Anna och Stefan tog färjan från Docksta i lördags morse. Vädret var fint och stämningen på topp. Vi bodde på vadrarhemmet i Sörbyn som ligger 2 km från Ulvöhamn. Det blev således en liten promenad.

 

Medan den andra tog igen sig lite efter lunchen körde jag ett träningspass. Jag löpte bort till Sandviken, drygt 5 km längs grusvägen. Där hade OKN ordnat en fin-fin träning på NM-kartan från 1979. Fantastisk läcker terräng och lite speciellt att springa på en såpass gammal karta. Jag tycker att kartan funkade riktigt bra trots att den är ritad på ett helt annat sätt den dagens ofta på tok för detaljerade och överritade kartor.

 

På väg till sista kontrollen snubblade jag på ett gammalt stängsel. Tänkte inte så mycket på det. Jag gruvade mig mest för att löpa tillbaka till vandrarhemmet. Drygt 5 km. Tog ett par klunkar vatten och snackade lite skit (dvs kartor, kartritning, orientering och banläggning) med Ludvig Åhlund och Jan Nordin innan jag löpte tillbaka. När jag kom tillbaka och tog av mig strumporna såg jag att det var ett ganska stort sår, 25 mm långt och 4 mm brett. Efter lite omplåstring såg det bättre ut.

 

Nästa punkt var promenad in till Ulvöhamn via Lotshuset. 2,6 km på Pappas runkeeper. Utsikten från Lotshuset är fin. Utbudet av mat i Ulvöhamn var sådär. På första försöket hade de bara kött på menyn. Vem åker till en ö och äter kött vid havet liksom? På nästa ställe fanns det stekt strömming. Fantastiskt gott.

 

 

På hemvägen gick vi förbi huset där OKN förberedde för söndagens tävling. Mitt plåster hade börjat släppa igenom blod så jag fick hjälp av deras sjukvårdsväska och sjukvårdsutbildade personal. Det fanns strips i lådan så att såret kunde tryckas ihop.

 

På hemvägen hann vi även med att dricka kaffe och käka hallonpaj på ett fik.

 

Dags för tävlingen. Ganska läcker TC precis vid hamnen och där färjan lägger till. 300 m till start och en nyreviderad karta av modernt snitt. Kulrig, bökig och tuff terräng. Riktigt kul. Det gick ganska bra för mig, gjorde en större bom då jag tappade riktningen. Gjorde sedan några smågrejer som jag tappade ganska mycket på. Blev i alla fall trea, 2.49 efter Stefan Sjölund. Jag fick en jacka i pris och firade med kaffe och två hembakta kakor från markan. Markan höll världsklass och hade sju olika hembakta kakor att välja mellan. Dessutom hade de en jättegod tunnbrödsmacka på menyn.

 

Jag tjuvsov lite på färjan tillbaka till Docksta. Vi passade på att käka på dockstabaren innan vi rullade tillbaka mot Sundsvall. Nu började det regna rejält och vi var nöjda med att vädret höll i sig under helgen på Ulvön.

 

Det blev ett riktigt bra läger. Jag var från början lite besviken att vi åkte Idrefjäll istället för Nordseter som förra året. I efterhand kan jag dock konstatera att Idre överträffade mina förväntningar. Dessutom hade vi bra träningsväder och endast regn under ett pass.

 

Rullskidsbanan var trevlig. Bra asfalt och ganska lagom lång (3,3 km).

 

Löpning på fjäll är alltid trevligt. Städjan är läcker och Nipfjället går inte av för hackor. Vi sprang även lite orientering i skogen på fjällsluttningen.

 

Backarna är inte lika tuffa som i Nordseter men de är åtminstone bättre än de vi har här hemma i Falun. Den ca fyra kilometer långa slakmotan mot Rørås är t.ex riktigt trevlig, nästan trevligare än backen upp till Idrefjäll. Jag och Andreas testade även backen upp till Nipfjället som nog var trevligast av alla backarna.

 

Mycket rullskidor och även ganska mycket löpning. Min form känns stabil och jag tycker jag var relativt stark på intervallpassen och på rullskidsrejset. Kul. Jag var lite osäker på formen då jag tränat ganska lite i juli pga jobbet. Löpformen har dock varit solid under vår och sommar vilket tydligen gick bra att föra över till rullskidåkningen. Sedan Jukola har jag förvisso skiftat fokus från orientering till skidor rent träningsmässigt. Dvs alla (de flesta) fartpass försöker jag göra grenspecifika mot vintern. Men eftersom jag gillar löpning och orientering kommer jag köra några tävlingar av den typen även framöver. Löpning är en viktig pusselbit i träningen.

 

Fördelningen ligger ungefär såhär: Kör jag tre fartpass på en vecka är ett av löpkaraktär och de två resterande av skidkaraktär.

 

Visstja, 28 timmar träning blev det under lägret.