Två SM-silver

 
Skönt att avsluta säsongen på ett bra sätt. Två bra lopp gav två silvermedaljer. Härligt, skönt att kroppen äntligen börjat fungera igen.
 
Det bjöds på fina tävlingar och fint väder i Älvsbyn. Senaste tidens mildväder bidrog till genföre deluxe vilket gjorde tävlingarna lite speciella. Högre fart och högre krav på skärpa. Lite synd att ett sådant fint spårsystem blir "söndergenat" men å andra sidan är det lätt att kasta sig ut på ett gen utan riktigt veta varför. Det går fortfarande snabbast att åka på spåren och det är lätt att tappa bort sig när man genar. Det ger en ny dimension till sporten som kräver rutin.
 
Sprintloppet var bra förutom två kontroller, men det tycker jag känns oviktigt i sammanhanget. Resultatet var bra och jag kände att jag kunde åka fort. Silver smakar bra!
 
Resultat
 
Lången gick bättre. Skönt att jag kunde hålla hög fart hela vägen och äntligen kunde jag åka fort och kontrollerat, någat jag inte kunnat göra sedan Ylläs i nov/dec. Att åka fort, men ändå har krafter för att öka lite i uppförsbackarna för att sedan kunna återhämta sig i nedförsbackarna och fortsätta i god marchfart på platten. Låter banalt, men för mig är det något jag inte har kunnat göra på över tre månader. 
 
Tappade mycket tid redan till första kontrollen då flera tog ett uppförsgen jag inte vågade chansa på. Det visste jag inte då såklart då jag genomförde mitt vägval bra. Rost startade två minuter bakom och mitt mål var att hålla undan. Jag trollade bort mig på några utförsgen till tredje kontrollen. Många hade problem där, så i förhållande till konkurrenterna tappade jag egentligen ingen tid där. Däremot trollade jag bort mig lite på gen både till fyran och femman. Jag ställde mig tillslut och kliade mig i huvudet för att hitta tillbaka i kartläsningen.
 
Rost var nästan ikapp till första kartbytet, men jag kunde hålla honom bakom till ungefär 2/3 av banan. Sedan blev det sällskapsresa till mål. Jag var faktiskt uppe och drog några gånger, tyvärr lyckades jag dra till med en bom på slutet då jag inte såg ett spår och således gjorde ett parallellfel. Men det viktiga tyckte jag var att jag pallade med tempot. Skönt.
 
Resultat
 
En riktigt trevlig helg! Kul. Vi bodde riktigt bra på en "bo på lantgård"-gård där vi fick färsk mjölk av bonden och kunde köpa färskt bröd på bageriet. Arnesson gjorde comeback och vi camperade ihop med Alfta-Ösa. Riktigt trevligt!
 

Dystert

Den här säsongen blev inte alls vad jag hoppats på. EM i Österrike blev ingenting positivt alls, förutom att det var gott kaffe på hotellet och jag vann sista sträcktiden uppför på masstarten. Typ.
 
På sprinten kändes kroppen skit. 15:e man är ingen katastrof, men 2.28 efter är oändligt mycket. På medeln kändes kroppen "bra" men stavbrottet gjorde att loppet blev förstört direkt. I den typen av masstarter måste man vara med långt framme direkt om man ska ha någon chans. På lången kände jag redan i första backen efter startpunkten att det skulle bli svårt att komma runt. Det blev inte bättre att jag kraschade flera gånger i lössnön och åkte bort mig på spår som inte fanns på kartan. Usch. Jag tackade nej till att åka stafetten.  
 
Eftersom jag har läst Candide av Voltaire försöker jag ta med mig de få ljusglimtar som EM bjöd på.
 
  • Det är jäkligt kul att åka iväg på skido-resor.
  • Bra stämning i laget.
  • Obertilliach är jäkligt fint.
  • Fantastiskt med två halvmeterssnöfall på en vecka. 
  • Inget underställ behövdes på tävlingarna.
  • Fina prestationer av goda kamrater.
  • Bussfest på hemvägen.
 
I början av november var jag starkare än någonsin. Innan jag blev sjuk och problemen började. Jag hoppas jag kan komma tillbaka till den nivån igen. Just nu är jag jävligt långt ifrån.
 
 
 

Game over

Kroppen fungerar inte. Karriären över tillsvidare. Trist. Kan bli comeback om två veckor, i november eller aldrig. 

Stavbrott och flopp

Jag fick en riktigt dålig start idag. I den onödiga hetsen som alltid blir i masstarter klev en klåpare av min stav. Bara att vända och hämta en ny. 

Sist till första kontrollen som var bokontroll för första fjärilen. Över en och en halv minut efter. Katastrof. 

Kroppen kändes bra men det är hopplöst när man ligger sist i klungan. Bara följa john. Och köa. 

Denna typ av masstart är helt jävla värdelös och dessutom emot tävlingsreglerna. Det ska vara tre gafflade varv med sista 10% av banan rak. Argumentet från arrangören att göra på detta viset var att det skulle bli för mycket transport med tre varv. Hellre det tycker jag. Och om området inte är lämpat för masstart är det väl lämpligt att köra individuell start istället? Masstart i sig är ju inget man MÅSTE ha tycker jag. 

Nog med bitterhet. Stavbrott händer. Jag åkte ändå upp mig ganska bra. Var ett tag just bakom Ulrik som blev tolva. Jag gjorde misstag som enbart berodde på mig också. Och med den starten är det en utmaning att hålla ihop det. 

Hoppas jag kan revanchera mig på lången. 



15:e på EM-sprinten

Helt ok placering ändå, men jag hade ingen bra känsla alls under loppet. Jag kände mig seg, fumlig och långsam. 

Orienteringen gick ganska bra, lite tidstapp på några sämre vägval. Två vurpor kostade ganska mycket tid dessutom. Men det var uppenbart att min fart idag inte alls var något att hänga i julgranen. 

Jag hoppas det känns bättre på onsdag då det är medeldistans och mass-start. 

Model event i Obertilliach


Efter en ganska lång och seg resa igår var det skönt att ge sig ut i spåren idag. Det snöar och det ska fortsätta så ända fram till start i morgon. 

Skidtest och lite ryck och stöt på model-banan kändes bra. Klassisk österrikisk skido verkar det bli. Föret kändes ganska lätt. 

Jag vet inte vart jag står formmässigt men det enda jag kan påverka nu är att göra bra prestationer under loppen. Det ser jag fram emot, att äntligen få tävla mot de bästa i den bästa sporten jag vet. 

Bra läger i Ylläs

Nu är jag hemma i Falun igen, efter två trevliga veckor i Ylläs.
 
Jag blev sliten i både kroppen och kroppen efter långdistansen i tisdags. Fantastiskt skönt att nå ett av säsongens mål redan i första världscupsvängen. Eftersom förhållandena var så fina passade jag på att åka mycket skidor. Här hemma är inte förhållandena direkt bra för skidåkning, så det var skönt att åka skidor i Ylläs grymma spårnät.
 
Arrangören hade en liten del av spårsystemet öppet för träning vilket jag utnyttjade varje dag för att få ordning på tekniken, som jag kände att jag fick slita med under tävlingarna. På kvällarna blev det pannlampsskidåkning med klassiska skidor.
 
I helgen körde vi Ensilumenrastit, en tvådagarstävling. Tyvärr hade jag svårt att hitta tävlingsfokuset. Under lördagens lopp glömde jag t.ex att stämpla vid första kontrollen och fick vända. Ett misstag som kostade en minut. Resten av loppet gick bra och jag kunde åka riktigt fort. Tyvärr var mitt fokus ganska dåligt under den ganska lätta banan så jag gjorde en till riktigt stor dundertabbe. Inte alls bra, väldigt besviken på att jag inte utnyttjade detta tillfälle bättre inför kommande, viktigare tävlingar.
 
Söndagens lopp gick bättre, tyvärr var jag inte alls pigg. Men loppet var bra, vilket var det viktigaste. Att gammkroppen blir sliten efter ett två veckor långt tävlings- och träningsläger är inte konstigt. Det viktiga är att jag vet att jag kan åka fort och rätt och konkurrera om de fina placeringarna. 
 
Sedan hade vi jäkligt kul också. Det är bra stämning i laget och framförallt bra klimat i herrtruppen tycker jag. Att bo tätt inpå varandra i två veckor är en utmaning för tålamodet. Lite småirriterat blev det emellanåt, men mestadels god och grabbig jargong. Jag längtar till nästa VC-omgång i Tyskland i januari.

Trea på världscupen

 
Idag fick jag äntligen kliva upp på prispallen i ett individuellt världscuplopp. På långdistans dessutom. Masstart. 
 
Det var inte min bästa dag rent fysiskt men jag orienterade väldigt bra under de två första, gafflade, varven. Detta innebar att jag gick ut som trea på det sista ogafflade varvet. 
 
Det var god marginal både framåt och bakåt. Min taktik blev därför att köra extra säker orientering. Tyvärr räknade jag fel på en korsning ut från den fjärde sista kontrollen och blev nästan upphunnen av de som jagade. 
 
Lyckligtvis kunde jag hålla undan och knipa tredjeplatsen. Otroligt skönt!
 
 

Sjua på medeldistansen

 
Det börjar kännas allt bättre nu. Dagens lopp var ok då det finns ganska mycket tid att hämta här och där.
 
Den generella analysen jag gjort pekar på två större misstag där jag tappat 20+35 sekunder. Utöver det gjorde jag en vurpa och missade en korsning samt lite småbrus på någon kontroll. Överlag sliter jag med kartläsningen, jag orienterar inte tillräckligt fort ännu.
 
Under dagens lopp höll jag bra fart i på de lättare sträckorna och tappade lite i de mer tekniska partierna. Farten och kroppen funkar alltså ganska bra även om det känns som formen är en bit bort. Det var hårda och bitvis isiga spår idag vilket gjorde det ganska svåråkt dessutom, vilket gör att det kanske inte känns optimalt när man åker.  
 
Inte farligt långt upp till pallen idag, det känns inspirerande! Mäktig utklassning av Tove och Rollen klev upp på pallen. Kul också att Linus visade fina takter och slog till med ett riktigt fint lopp i vc-debuten, han blev nionde man.
 
Resultat
GPS

13:e på första loppet

Då är världscupsäsongen igång! Kul. Tyvärr blev inte mina sista förberedelser som jag tänkt mig med sjukdom och missat teknikläger i Kiruna - med det i åtanke får jag vara nöjd då jag trots allt ändå gjorde ett något sånär stabilt lopp.
 
Träningarna här uppe inför tävlingarna har inte direkt varit något att hänga i julgranen så dagens bana var säsongens första skido-bana för mig. Symtomatiskt missade jag såklart första korsningen i loppet. Jag missbedömde helt enkelt korsningen, jag tyckte det såg ut som ett gen och att korsningen skulle komma två meter senare. Typiskt. En sväng på drygt tio sekunder.
 
Resten av loppet flöt på ganska bra. Ringrostig i kartläsningen och utan superkänsla i kroppen. Fastnade/ramlade i en korsning och tappade yttligare tio sekunder till femman. Efter lite analys av loppet i efterhand finns det ljusglimtar att ta med sig. Under andra halvan av loppet tappade jag t.ex bara 10-12 sekunder av de totalt 45 sekunder jag var efter segraren i mål.
 
Kul att vara igång och kul att Ulrik visade klass och vann sin första världscuptävling. Grattis!
Jag står över morgondagens mixstafett för att ladda batterierna till söndagens medeldistans.
 
Resultat och sånt:
ensilumenrastit.fi/2015/

På plats i Ylläs

Sjukdomen ställde till det en del med planeringen men nu är jag på plats i ett vintrigt Ylläs. Förhållandena här är riktigt bra, oerhört fina längdspår och ett litet spårsystem för skido-träning. Jag tror det kommer bli fina tävlingar med dessa förutsättningar.
 
Jag gjorde mitt första träningspass efter åtta dagars sjukfrånvaro. Det var riktigt mysigt att åka med karta igen. Hårda och fina smalspår. I morgon är det tanken att det ska bli en liten skido-övning till. Det känns kul!

Inget Kiruna

Hade sett fram emot att åka in finskorna i helgen. Men minusgrader och några mm snö i Falun är inte dåligt det heller.
 
Jag är sjuk så det blir inget träningsläger i Kiruna. Planen var att jag skulle åka upp i onsdags, men eftersom jag kände mig lite krasslig efter Idrelägret bokade jag om resan till fredag. Men eftersom jag kände mig sämre igår onsdag bestämde jag mig idag för att skjuta yttligare på det hela. Nu är planen att jag åker upp på måndag och åker med lagkamraterna till Ylläs och tar del av någon kartträning där. Första loppet är på fredag den 27:e.
 
Det är såklart inte kul att vara sjuk och missa bra teknikträningar i Kiruna men det är bara att gilla läget. Prioritet ett är att bli helt frisk, sedan blir nästa mål att få några kartpass innan första loppet. Bara jag blir frisk känner jag mig trygg med den fysiska biten. Träningen har flytit på väldigt bra under september, oktober och fram till och med Idrelägret.
 
Skidorna är vallade, stavarna är kapade i rätt längd och kläderna ligger tvättade och ihopvikta inför avresa. Det är bara jag som inte är klar än.

Klar för världscup

Jag i rygg på Janne Häkkinen, världscup i Tyumen 2014
 
Jag är förhandsuttagen till den rekordtidiga premiären av världscupen 2015/2016. Tävlingarna startar den 25 november och jag håller alla tummar jag har för att det ska dimpa ner snö uppe i Ylläs så att tävlingarna ska bli av.
 
Vårt uppladdningsläger i Kiruna har vi skjutit på en vecka. Datumen blir 18-22, om det kommer någon snö. Just nu finns ingen snö och långtidsprognoserna ändras varje dag. Att vi fått ställa in snöläger i Kiruna vecka 46 två år i rad nu känns oroväckande. Det ska vara ett säkert kort med snö i Kiruna vid den här tiden.
 
Även om långtidsprognoserna lovar snö om några dagar litar jag inte på dem förrän snön ligger på backen. Det är bekymmersamt med snöläget. Levi har ställt in världscupen i alpint, Beitostølen och Bruksvallarna kämpar för sina säsongsöppningar i längd. Jag har länge haft åsikten att man bör skjuta på hela säsongen ungefär en månad. I skidorientering finns det dessutom ingen anledning att ha några värdetävlingar innan nyår enligt min mening.
 
Nåväl. Jag har lagt upp min träning hela året för säsongens program. Jag är inte orolig även om jag skulle vilja åka på läger som planerat. Just nu är det otroligt bra barmarksförhållanden i Falun, så högkvalitativ träning går det genomföra. Med torr asfalt och pannlampa kommer man långt.
 
Träningen går bra och tycker jag ligger bra till. Jag håller ett öppet sinne för vad som händer fram till premiären, det blir i princip nya bud varje dag beroende prognoser och utsikter för snö.
 
 

Bra genomfört läger

Stakintervaller upp mot Nipfjället. Foto: Skogssportmalin
 
Det blev ett bra läger i Idre. Fina träningsmöjligheter och bra höstväder. I fredags körde vi ett tufft hufs-pass där vi b.la körde 51 st 15/15. Igår avslutade vi lägret med 2.40 löpning där vi bjöds på en fin och frostig höstmorgon. Totalt klockade jag in lite drygt 27 timmar träning under lägret, det är årsbästa, så nu ska kroppen får vila lite innan jag kör igång igen. Det blir inte så mycket mängd fram till nästa läger. Vecka 43 drar vi till Torsby på läger med landslaget.

Träningen rullar på

På väg upp
 
Det är riktigt bra höstväder här i Idre. Rullskidåkningen går som en dans även om det har varit lite småkyligt nere i byn på morgonen. I tisdags körde vi ett tufft intervallpass upp till Nipfjället. 8x5 min där vi körde varannan stakning och helkropp. Det blev ett riktigt tufft pass.
 
Igår körde vi tre timmar stakning där vi började med att staka upp backen mot Rörås (200 höjdmeter), sedan vände vi ner och stakade upp till Nipfjället och avslutade med ett varv på rullskidsbanan. Drygt 900 höjdmeter totalt kändes i stakmuskulaturen hos de flesta.
 
Idag har vi kört löpning uppe på fjället. Det blir en liten RullO-övning nu i eftermiddag, sedan är det inte mycket kvar av lägret. 
 
Härliga tider.
 

Lägerlivet i Sollefteå

Bar über är standardklädsel på Hallstaberget
 
Lägerlivet är enkelt på hotell Hallstaberget. Magiskt bra rullskidbana och grymt väder. Väldigt bekvämt att bara äta, träna och sova. Det hör inte till vanligheterna med helpensionslyx som skidorieterare. I alla fall inte under de senaste åren, givetvis var det bättre förr, i början av karriären då vi kunde ha helpension emellanåt. Största fördelen med läger här är dock att vi slipper åka bil när vi ska iväg, utan vi kan träna direkt utanför dörren, vilket är riktigt bra.
 
Frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmacka är de måltider vi har, så man behöver inte direkt komplettera med godispåsar och proteinbars. Bra för matchvikten.
 
Enda minuset är at det är oerhört varmt på rummet då solen värmer upp det något oerhört vad det verkar. Trots att vi har fönstret öppet hela dagen och en stor fläkt som extrautrustning är temperaturen närmare 30 än 22.
 
Träningen går bra. Vi sprang på en riktigt fin myr igår b.la. Storskällmyren hette den. Idag körde vi ett hårt intervallpass på banan. 10x4:30 med 2 min vila. Ett jävligt tufft pass. Första riktigt hårda passet sedan O-Ringen för mig. Det gick över förväntan. Ulrik drog mestadels och var riktigt stark. Jag hängde med bra och fick släppa några sekunder bara på tre av de sista intervallerna. Härliga dagar med andra ord.
 

Läger i Idrefjäll

Fint i Idre förra året.
 
Idag åker jag upp till Idre för en veckas läger med DSA. VI hade läger där ifjol och det var riktigt bra. Dessutom var fädret fantastiskt förra året. I år blir det nog mer normalt Idreväder skulle jag tro.
 
Rullskidstävlingarna står jag över. Synd då jag hade sett fram emot dem. Jag kommer istället köra ett lugnare upplägg för att vänja kroppen vid träning igen. För att sedan kunna köra hårt när vi ska med landslaget till Sollefteå den 17:e.
 
Upptäckte att matchvikten just nu är 85,6 kg. En bit ifrån 80,5 som jag vägde inför VM i vintras. Det finns att ta av.

Dolkampen långdistans

Precis som jag skrev igår väntade helgens höjdpunkt idag. En fin-fin långdistans signerad Dalaporten. Banan innehåll något så ovanligt som vägvalssträckor. En kul och bra bana som visade sig passa mig bra.
 
Det var lite snällare terräng idag, inte lika risigt. Ganska mycket kontroller, men ändå utrymme för vägval. Kul orientering helt enkelt.
 
Jag orienterade väldigt bra, gjorde ingen kontrollbom egentligen. Var lite tveksam på några ställen, stannade upp för att återta greppet. Jag vinglade även iväg på några sträckor. Men så länge jag kollar på kompassen, kartan och terrängen verkar jag kunna hitta rätt.
 
Benen funkade bra, men det blixtrade inte. Tredje tävlingen på tre dagar var något jag kände av. I slutet av banan blev jag därför ganska trött vilket gjorde att jag tappade lite fokus och tempo. Tyvärr kunde då Rost smita förbi och ta segern med fyra sekunder. Det var lite surt.
 
Självklart är jag jättenöjd med loppet ändå och det var en framgång jag behövde.
 
Resultat

Lapin Lumirastit

Det blev en fin roadtrip till Rovaniemi i helgen. 233 mil i bil och tre fin-fina tävlingar av bästa sort. Skidorientering när den är som bäst. Jäklar vad kul det var. Rovaniemi levererade storartat. Skidorientering är livets sport. Om jag någon gång tvivlat fick jag det i helgen åter bevisat att skidorientering är den bästa utav sporter att utöva.
 
Jag och Arnesson packade in oss i opeln i torsdags och tog första strapatsen till Umeå via lunchbesök i Sundsvall. Vi fick lunch hemma hos syrran och jag kunde konstatera att My växt en hel del på en månad. Väl i Umeå bjöds vi på vegetariskt och oerhört gott kaffe hemma hos Spörry.
 
På fredag fortsätte vi mot Rovaniemi och plockade upp Rost i Luleå. Resan gick bra.
 
Däremot blev det lite stressigt innan start med ompackning, vallning mm. Vilket resulterade i ganska bristfällig uppvärmning. Kallstart på en ganska kuperad sprintbana blev tufft och det kändes rejält i bröstet efteråt. Ungefär som att tävla på 3000 möh. Loppet var egentligen bra förutom fysiken som var genomusel. Men kul var det. Första tävlingen sedan Hudik 22:a februari, inte konstigt det kändes skit.
 
Boendet som Spörry fixat var top notch och vi lyxade till det med halvpension på santa sportcenter.
 
Medeldistansen
Oerhört kul skidorientering idag. Intensiv medeldistans i kräksnö. En plusgrad men inte så tungfört, det ska nämnas av vi använde oss av ett oerhört gediget rillschema som verkligen levererade. Mitt lopp var bra och min kropp hade vaknat sedan ursotningen på sprinten. Några småmisstag, annars mestadels bra. Åkte med ett leende på läpparna hela loppet.
 
Ultralången
Helgen avslutades med finska mästerskapen i ultralång. Just därför fick vi icke-finnar stå längst bak i starten. Tyvärr var det inte så gynnsamt då jag hamnade en bit i bak i ledet och såg hur några snabba åkare åkte fort en bit framför mig, medan jag hade några långsammare löpare framför som släppte lucka. Jag kom förbi och fick fritt spelrum till tredje kontrollen och kunde trycka på hårt. Skymtade Tunis och Arnesson i en liten klunga, dock var jag ca 30 sek efter svansen.
 
 
Det var här jag gjorde bort mig. Till fyran (A4). Jag toksatsade för att försöka köra ikapp vilket resulterade i att jag gjorde ett stort misstag och tappade en och en halv minut. Det var väldigt dumt, för hade jag bara löst sträckan dugligt är jag övertygad om att jag kunnat ansluta till den klunga jag siktade på. Typiskt.
 
Sedan gick det bättre. Jag kände mig pigg och löste problemen bra. Det var en riktigt fin och gedigen bana. Bra vallat, samma rillschema som dagen innan. Bytte skidor efter första varvningen. Helt enligt planerna.
 
Kom ihop med Arnesson på andravarvet. Jag var stark och han låg bakom. Tyvärr visste jag att jag låg före enbart för att jag hade haft kort gaffel i slutet av förstavarvet och troligtvis tjänat ungefär tre minuter på detta. När vi nu kom till det skedet att jag skulle ha den långa gaffeln och Arnesson den korta kändes det inte lika kul längre. Men jag kämpade på och åkte bra.
 
Hade 22 sek upp till Marcus ut på sista avslutande, lite kortare slingan, jag jagade ikapp detta avstånd lite för ivrigt och när vi kom till fjärilen hade vi olika ordning, vilket jag då tyckte var bra, men med facit i hand hade det varit lämpligare om vi hade haft samma. Jag bommade oförsvarligt mycket i fjärilen och ut ur den. Tappade 1.40 på Marcus. Jag var pigg i kroppen, men uppenbarligen inte i skallen.
 
Landade på en sjundeplats i mål, 7.41 efter Rost som var väldigt stark. Helt ok ändå, och hade jag varit finne hade det blivit ett brons.
 
Nu väntade bara hemresan. Den gick bra och efter pizza hemma hos Spörry i Umeå bestämde vi tre kvarvarande resenärer oss för att fortsätta till Sundsvall. Tyvärr blev det ganska uselt väglag pga snömodd, men vi landade i Sundsvall vid 01-tiden och kunde somna ovaggade hemma hos mina päron.
 
Frukostbuffé av bästa sort, sedan fortsatte vi hemåt Falun.
 
Vilken resa, vilken helg. Tack till alla inblandade
 
Resultat och sånt här
 
Några punkter
  • Var det Tunis och Arnesson sista lopp i karriären?
  • Jag fick tandvärk efter lunchen på Ikea i Haparanda på fredagen
  • H75-gubbarna tog plats - på många sätt
  • Jag åkte med camelback på ultralången
  • Det blev två bastubad
  • Rovaniemi är en trevlig stad
  • Rost fick ett vallabord i pris - vi hade alltså två med oss hem
  • Jag handlade för 1500kr på en barnaffär i Umeå i fredags, åt My
  • Vi hade tur att det fanns en stickväg när en lastbil hade vält på E4
 
 
 

SM i Hudiksvall

I helgen var det SM-tävlingar i Hudiksvall. Sprint och lång. Nära Sundsvall, därför passade det bra att åka hem och träffa familjen. Speciellt min lilla systerdotter My.
 
Jag for upp i torsdagskväll och hann med ett fint skidpass på fredagen men framförallt mycket mys med My.
 
Lördag, sprint
Start vid 14-tiden. Härligt vårvinterföre med sol och snabb snö. Jag åkte egentligen skitbra förutom en retlig kontroll där jag totalt tappade det. Åkte fel, försökte rädda, fastnade i en bäck, två minuters tapp. Fan.
 
Resten av loppet gick bra. Kul att Erik Blomgren äntligen är tillbaka efter en tuff sjukdomsperiod som gjort att han missat hela säsongen hittills. Starkt att försvara SM-guldet!
 
Resultat
 
Söndag, lång
Revanschsugen. Snabbt idag igen. En fin långdistans av lite old school-karaktär. Jag gör ett bra lopp, men gör lite misstag på det andra varvet av tre, b.la två krascher som kostar tid. Lägger väl bort dryga minuten. Lite surt att bli femma, men skönt att vända trenden lite granna efter att jag gjort en stor bom i varenda lopp den senaste tiden. Och appropå snabbt, jag hade en snittfart på 2.58 min/km under loppet (åkvägen på min gps). Det var alltså ett riktigt snabbt lopp på mestadels bredspår, men även en hel del gen genom skogen, vissa bra - vissa mindre bra.
 
Resultat
 
Kul med SM-tävlingar och kul med en ny arrangör som levererar. Det är viktigt för sporten. Februari är bästa månaden för skido, det är synd att tävlingskalendern inte tar hänsyn till det. Internationella programmet och vasaloppet ställer till det lite väl mycket. Och i mars när det kanske är snäppet ännu finare att köra skidorientering - då finns det inga som vill tävla. Synd.

Tidigare inlägg