Den här säsongen blev inte alls vad jag hoppats på. EM i Österrike blev ingenting positivt alls, förutom att det var gott kaffe på hotellet och jag vann sista sträcktiden uppför på masstarten. Typ.

 

På sprinten kändes kroppen skit. 15:e man är ingen katastrof, men 2.28 efter är oändligt mycket. På medeln kändes kroppen "bra" men stavbrottet gjorde att loppet blev förstört direkt. I den typen av masstarter måste man vara med långt framme direkt om man ska ha någon chans. På lången kände jag redan i första backen efter startpunkten att det skulle bli svårt att komma runt. Det blev inte bättre att jag kraschade flera gånger i lössnön och åkte bort mig på spår som inte fanns på kartan. Usch. Jag tackade nej till att åka stafetten.  

 

Eftersom jag har läst Candide av Voltaire försöker jag ta med mig de få ljusglimtar som EM bjöd på.

 

• Det är jäkligt kul att åka iväg på skido-resor.
• Bra stämning i laget.
• Obertilliach är jäkligt fint.
• Fantastiskt med två halvmeterssnöfall på en vecka. 
• Inget underställ behövdes på tävlingarna.
• Fina prestationer av goda kamrater.
• Bussfest på hemvägen.

 

I början av november var jag starkare än någonsin. Innan jag blev sjuk och problemen började. Jag hoppas jag kan komma tillbaka till den nivån igen. Just nu är jag jävligt långt ifrån.