Höstens intåg har varit helt okej tycker jag. Härligt klar luft och fina höstfärger. Asfalten är hård och stavspetsarna slits hårt. Därför ska det bli skönt attt dra iväg till Tjeckien på söndag för en veckas läger i lite varmare klimat. Skulle gissa på att det blir lite som det var här för bara någon vecka sedan. Sensommarväder. Runt 20 grader.

 

I veckan har det blivit ganska lugnt träning. Dels för vad som komma skall nästa vecka och dels för att jag blev ganska sliten av SM-lången. Sedan tänkte jag försöka vara ganska pigg till på söndag då jag ska springa förstasträckan på stafett-SM. Det ska bli kul.

 

Dagens träning bestod av att jag pep iväg på cykeln till gymmet vid tio i åtta ungefär. Mötte upp Arnesson och vi körde ett överkroppspass. Lämpligt inför stafett-SM om det blir närkamper.

 

Efter lite jobb, lite lunch och lite mer jobb, drog jag ut på dagens andra pass. Återigen med Arnesson som sällskap. Rullskidor skejt i två timmar ikring Lugnet. Mycket trevligt pass på en fin höstdag.

En av höstens höjdpunkter, SM-lången, avgjordes i helgen. Jag hade ganska goda förhoppningar om att göra goda lopp. Men mina förhoppninga grusades en aning. Tre kontroller i kvalet ställde till det.

 

Kvalet var egentligen ganska stabilt. Till en början. Bortsett från en krok till tvåan (jag trodde inte att det var ett så stort misstag som det senare visade sig; en minut ungefär). På första långsträckan tar jag ett bra vägval och genomför det bra till en början. Efter två tredjedelar av sträckan fastnar jag i ett grönområde och i själva finliret in mot kontrolltagningen är jag osäker och gör en liten krok på ca 30 sekunder. Ingen större fara. Fortsätter bra. Inför den andra långsträckan, det sista intressanta som händer på banan, börjar jag bli trött. Min högra höftböjare ville inte vara med längre. Huvudet är också trött och jag har svårt att bestämma mig för vägval. Det blir rakt på - vilket inte var så dumt egentligen - om jag orkat springa fort och kunnat genomföra orienteringen. Alla duktiga sprang rakt på och fort nästan. Men jag lyckades trassla till det rejält. Lägger bort uppemot fyra minuter suck. Ingen A-final. Jag tror att jag hade kunnat klara det om jag genomfört den sista långsträckan bra.

 

B-finalen avgjordes tidigt på morgonen därpå med en förkortad, men bra, långdistansbana. Jag var sugen på att springa offensivt och bra. Jag visste ju att jag förutom en sträcka hade sprungit riktigt bra i kvalet och att chans till ensiffrigt resultat var högst realistiskt. 

 

Jag öppnade hårt och tog ettan och tvåan riktigt bra. Till trean seglar jag dock iväg och lägger bort nästan tre minuter. Helvete. De löpare som startat en respektive två minuter bakom är redan ikapp och förbi. På långsträckan till fyran försöker jag göra omstart och tuggar på ganska bra. Även om jag känner att min högra höftböjare inte riktigt är hundra håller jag bra fart. Jag gör dock ett misstag i kontrolltagningen. Slår sedan följe med en av de andra två löparna som kommit ikapp mig igen nu efter att jag fått lite lucka på väg till kontrollen. 

 

Jag är med på kartan. Det går sakta. Men jäkligt säkert!

– Han kan orientera bra den här Nyzeeländaren, tänker jag.

Jag som ville springa offensivt joggar nu säkert bakom en annan kille. Inte alls vad jag hade tänkt. På nästa långsträcka, till tolvan, tar jag ett eget vägval och genomför det ok. Farten är inte vad jag hoppats på då höftböjaren krånglar och min moral har sjunkit. Plockar efterföljande kontroller bra. Sista långsträckan har ett väglöpningsalternativ. Skönt. Det går bra att springa på vägen då man inte behöver lyfta benen så mycket. Trots lite strul är jag femma på sträckan. Skönt. Avslutar banan bra men loppet är förståss inte mycket att hurra över. Nio minuter efter. Suck. Blir sextonde man i B-finalen. 

 

Revanch på stafett-SM på söndag!

Härlig höstträning på hemmaplan de senaste dagarna. Lite synd att kalla det höst när det är så varmt. Skitsamma, det är en trevlig årstid i alla fall.

 

I måndags körde vi rullskidstest med DSA. 9 km, varav 5,5 km stakning. Jag förbättrade mig med 23 sekunder. Jag hade samma tid på stakningsdelen, men körde alltså 23 sekunder snabbare på skejtdelen (8 min). Vilket var bra!

 

Annars blir det ganska lugnt då det är orienterings-SM i helgen, långdistans. På DM-helgerna tycker jag att det känns som det finns något bra i kroppen. Jag hoppas kunna få användning av det i helgen.

 

Idag körde vi RullO i Borlänge. Vid 14-tiden, vilket visade sig vara dumt. Jättemycket folk ute. Inte bra. Men en bra träning var det.

Denna vecka har svept förbi ganska snabbt. Såhär långt åtminstone.

 

DSA har haft SkidO-läger i Uppsala måndag till torsdag. Eftersom jag skulle på kurs med jobbet i tisdags fick jag anlända sent och checka in på tisdag kväll. Vi bodde i IF Thors klubbstuga i Lurbo. Beyond sunkig skulle man kunna ge den i betyg.

 

Träningarna var bra. Även om det är ganska platt i Uppsala går det att sköta träningen fint. Bra områden för RullO hittade coach Annika och vi kunde ställas inför tekniska utmaningar. Idag körde vi även ett ol-pass på ett av SM-träningsområdena. Behövligt för en sån som mig. Lite trist att ett SM-träningspaket man betalar 50 kr per karta för inte har riktiga kontroller i skogen, utan några trötta snitslar som var svåra att upptäcka. Det stör flytet för oss ol-motionärer.

 

Bra läger alltså, trots att det för mig endast bestod av fyra pass.

Idag hade DSA träningsdag i Dala-Järna. 15 km F på förmiddagen och fri hopp och lek på eftermiddagen.

 

Rejset gick inget vidare alls för mig. Trött i låren redan i första backen och ingen bra känsla. Men jag gnetade på och kom imål tillslut. Ett bra pass, men en dålig dag. Å andra sidan vill jag inte ha min bästa dag den 5:e september heller. Det är dock lite surt att det går dåligt nu när det kännts bra tidigare i sommar/höst. Jag tror förklaringen ligger i att jag helt enkelt är sliten. För det blir man när man tränar mycket. Som sig bör på hösten.

 

Eftermiddagens pass bestod av klassiskt på rullskidsbanan. Sju varv. Det är en fantastiskt fin bana. Riktigt mysig. Sen åkte vi hem.

Nu är jag hemma i Falun igen efter ett bra läger i Östersund med landslaget.

 

Det blev ett ganska tuff läger, då vi körde många tuffa pass. Några hårdare distanspass i tillägg till fartpassen gav mig en trött kropp. Jag tror det är bra. Men jag tror samtidigt att om det är planerat A1 ska man också genomföra passet som A1. Vi körde nämligen ett crosspass på nästan fyra timmar i fredags med Östersunds skidhögskola, ett pass som blev lite hårdare än väntat. Passet inleddes med två timmar stakning. Från början ganska lagom tempo, men efter första drickapausen drogs tempot upp. Givetvis skitkul pass, det är mäktigt att staka i en 10-15 man stor klunga. Men det blir larvigt när man får känslan av att skidåkarna försöker knäcka oss skidorienterare. För det gör dem inte. Den efterföljande löpningen var trevlig. Det finns fantastiskt fina myrområden i Östersund. Och jag åt en Lion med 10 min kvar av passet.

 

I lördags körde vi ett 11,2 km långt RullO-rejs i Torvalla. Fantastiskt bra område och en trevlig bana med några rejäla "åksträckor" varvade med mer orienteringsintensiva partier. Det gick bra tycker jag. Jag är ganska defensiv på RullO då jag inte tycker om att ramla eller krocka med människor, rullskidåkare och bilar, så jag var nöjd med att bara vara dryga minuten efter Andreas som vann.

 

De två sista passen besod av löpning på lördag kväll och stakning på söndag innan hemfärd. På dessa två pass började jag känna mig krispig i kroppen. Härligt. Frukten av ett tufft och bra läger. 25 timmar till i boken och i augusti blev det 90h träning. Bra omställning från en sommar med lite mindre mängdträning pga arbete och renovering.