Det blev en fin roadtrip till Rovaniemi i helgen. 233 mil i bil och tre fin-fina tävlingar av bästa sort. Skidorientering när den är som bäst. Jäklar vad kul det var. Rovaniemi levererade storartat. Skidorientering är livets sport. Om jag någon gång tvivlat fick jag det i helgen åter bevisat att skidorientering är den bästa utav sporter att utöva.

 

Jag och Arnesson packade in oss i opeln i torsdags och tog första strapatsen till Umeå via lunchbesök i Sundsvall. Vi fick lunch hemma hos syrran och jag kunde konstatera att My växt en hel del på en månad. Väl i Umeå bjöds vi på vegetariskt och oerhört gott kaffe hemma hos Spörry.

 

På fredag fortsätte vi mot Rovaniemi och plockade upp Rost i Luleå. Resan gick bra.

 

Däremot blev det lite stressigt innan start med ompackning, vallning mm. Vilket resulterade i ganska bristfällig uppvärmning. Kallstart på en ganska kuperad sprintbana blev tufft och det kändes rejält i bröstet efteråt. Ungefär som att tävla på 3000 möh. Loppet var egentligen bra förutom fysiken som var genomusel. Men kul var det. Första tävlingen sedan Hudik 22:a februari, inte konstigt det kändes skit.

 

Boendet som Spörry fixat var top notch och vi lyxade till det med halvpension på santa sportcenter.

 

Oerhört kul skidorientering idag. Intensiv medeldistans i kräksnö. En plusgrad men inte så tungfört, det ska nämnas av vi använde oss av ett oerhört gediget rillschema som verkligen levererade. Mitt lopp var bra och min kropp hade vaknat sedan ursotningen på sprinten. Några småmisstag, annars mestadels bra. Åkte med ett leende på läpparna hela loppet.

 

Helgen avslutades med finska mästerskapen i ultralång. Just därför fick vi icke-finnar stå längst bak i starten. Tyvärr var det inte så gynnsamt då jag hamnade en bit i bak i ledet och såg hur några snabba åkare åkte fort en bit framför mig, medan jag hade några långsammare löpare framför som släppte lucka. Jag kom förbi och fick fritt spelrum till tredje kontrollen och kunde trycka på hårt. Skymtade Tunis och Arnesson i en liten klunga, dock var jag ca 30 sek efter svansen.

 

Det var här jag gjorde bort mig. Till fyran (A4). Jag toksatsade för att försöka köra ikapp vilket resulterade i att jag gjorde ett stort misstag och tappade en och en halv minut. Det var väldigt dumt, för hade jag bara löst sträckan dugligt är jag övertygad om att jag kunnat ansluta till den klunga jag siktade på. Typiskt.

 

Sedan gick det bättre. Jag kände mig pigg och löste problemen bra. Det var en riktigt fin och gedigen bana. Bra vallat, samma rillschema som dagen innan. Bytte skidor efter första varvningen. Helt enligt planerna.

 

Kom ihop med Arnesson på andravarvet. Jag var stark och han låg bakom. Tyvärr visste jag att jag låg före enbart för att jag hade haft kort gaffel i slutet av förstavarvet och troligtvis tjänat ungefär tre minuter på detta. När vi nu kom till det skedet att jag skulle ha den långa gaffeln och Arnesson den korta kändes det inte lika kul längre. Men jag kämpade på och åkte bra.

 

Hade 22 sek upp till Marcus ut på sista avslutande, lite kortare slingan, jag jagade ikapp detta avstånd lite för ivrigt och när vi kom till fjärilen hade vi olika ordning, vilket jag då tyckte var bra, men med facit i hand hade det varit lämpligare om vi hade haft samma. Jag bommade oförsvarligt mycket i fjärilen och ut ur den. Tappade 1.40 på Marcus. Jag var pigg i kroppen, men uppenbarligen inte i skallen.

 

Landade på en sjundeplats i mål, 7.41 efter Rost som var väldigt stark. Helt ok ändå, och hade jag varit finne hade det blivit ett brons.

 

Nu väntade bara hemresan. Den gick bra och efter pizza hemma hos Spörry i Umeå bestämde vi tre kvarvarande resenärer oss för att fortsätta till Sundsvall. Tyvärr blev det ganska uselt väglag pga snömodd, men vi landade i Sundsvall vid 01-tiden och kunde somna ovaggade hemma hos mina päron.

 

Frukostbuffé av bästa sort, sedan fortsatte vi hemåt Falun.

 

Vilken resa, vilken helg. Tack till alla inblandade