Mardrömmen fortsätter. Har i princip varit sjuk sedan jag kom hem från Ylläs. 7:e december var senaste gången jag ägnade mig åt fysisk aktivitet med en någotsålunda bra känsla i kroppen. Det var inte min plan direkt.

 

Jag har provtränat vid några tillfällen för att få nya bakslag. Har förvisso kännts ok de gångerna jag provat att träna. Jag är ganska försiktig. Och när jag kännt mig så pass pigg att jag kunnat testa att träna har det faktiskt kännts helt ok. Jag vet inte om det bara beror på att det är skönt att faktiskt komma ut och röra på sig eller om det faktiskt kändes bra (eller helt ok åtminstone). Men genast kommer bakslagen. Jag börjar bli less. 

 

Det blir inga fler träningspass under 2015 kan jag konstatera. Jag hoppas det kan bli några under januari i alla fall. Världscupen i Tyskland i slutet av januari vill jag gärna åka bra på, men just nu är det väl frågan om jag ens kommer till start. Hopplöst är det. Ingen träning under julledigheten. Känns bortkastat.

Jag har inget vidare flyt just nu. Det började kännas bra efter VC-tävlingarna i Ylläs när vi stannade kvar veckan efter. I måndags hade jag vilodag men kände mig ganska pigg. I tisdags kände jag mig inte alls pigg och tog en extra vilodag. I onsdags tränade jag lite, det kändes normalt, inget konstigt även om jag inte var superpigg under dagen anars. Igår torsdag körde jag intervaller på Lugnet, ingen vidare toppkänsla. Visserligen bidrog föret till att det inte kändes bra. Åtta plusgrader och stark vind. Resten av dagen var jag bara trött och seg. Likadant i morse.

 

Något står alltså inte rätt till. Trött, hängig och lite kraxig. Egentligen inget halsont förutom lite småkraxighet. Ingen snuva eller nästäppa. Ingen feber. Värk i nacke och axlar däremot. Normal puls. Några dagars vila gör förhoppningsvis susen. Synd att missa Björnjakten i Älvdalen i helgen, jag hade sett fram emot den!

Nu är jag hemma i Falun igen, efter två trevliga veckor i Ylläs.

 

Jag blev sliten i både kroppen och kroppen efter långdistansen i tisdags. Fantastiskt skönt att nå ett av säsongens mål redan i första världscupsvängen. Eftersom förhållandena var så fina passade jag på att åka mycket skidor. Här hemma är inte förhållandena direkt bra för skidåkning, så det var skönt att åka skidor i Ylläs grymma spårnät.

 

Arrangören hade en liten del av spårsystemet öppet för träning vilket jag utnyttjade varje dag för att få ordning på tekniken, som jag kände att jag fick slita med under tävlingarna. På kvällarna blev det pannlampsskidåkning med klassiska skidor.

 

I helgen körde vi Ensilumenrastit, en tvådagarstävling. Tyvärr hade jag svårt att hitta tävlingsfokuset. Under lördagens lopp glömde jag t.ex att stämpla vid första kontrollen och fick vända. Ett misstag som kostade en minut. Resten av loppet gick bra och jag kunde åka riktigt fort. Tyvärr var mitt fokus ganska dåligt under den ganska lätta banan så jag gjorde en till riktigt stor dundertabbe. Inte alls bra, väldigt besviken på att jag inte utnyttjade detta tillfälle bättre inför kommande, viktigare tävlingar.

 

Söndagens lopp gick bättre, tyvärr var jag inte alls pigg. Men loppet var bra, vilket var det viktigaste. Att gammkroppen blir sliten efter ett två veckor långt tävlings- och träningsläger är inte konstigt. Det viktiga är att jag vet att jag kan åka fort och rätt och konkurrera om de fina placeringarna. 

 

Sedan hade vi jäkligt kul också. Det är bra stämning i laget och framförallt bra klimat i herrtruppen tycker jag. Att bo tätt inpå varandra i två veckor är en utmaning för tålamodet. Lite småirriterat blev det emellanåt, men mestadels god och grabbig jargong. Jag längtar till nästa VC-omgång i Tyskland i januari.

Idag fick jag äntligen kliva upp på prispallen i ett individuellt världscuplopp. På långdistans dessutom. Masstart. 

 

Det var inte min bästa dag rent fysiskt men jag orienterade väldigt bra under de två första, gafflade, varven. Detta innebar att jag gick ut som trea på det sista ogafflade varvet. 

 

Det var god marginal både framåt och bakåt. Min taktik blev därför att köra extra säker orientering. Tyvärr räknade jag fel på en korsning ut från den fjärde sista kontrollen och blev nästan upphunnen av de som jagade. 

 

Lyckligtvis kunde jag hålla undan och knipa tredjeplatsen. Otroligt skönt!