Helgens höjdpunkt. Tuff hälsingeterräng och innan start kom glädjebeskedet att vi skulle ha fem kontroller under banans första sju kilometrar. Magiskt =) Jag sprang bra hela vägen. Gjorde dock några dumma grejer på banans längsta sträcka där jag bytte vägval och missade kontrollen lite då jag tog en svår ingång. Med bättre genomförande av den sträckan hade jag kunnat vinna tävlingen. Nu blev jag tvåa, vilket förståss var skitbra. Nöjd!

 

 

En snällare medel än den i fredags. När jag är 20 m från förstakontrollen ser jag den inte. Den var synlig från 19 m. Så jag vänder tillbaka över en höjd och lägger bort nästan en minut. Resten av banan går bättre, och jag kommer in i ett riktigt bra flyt. Härligt. Gör en liten krok på tolvan då jag gör ett hederligt gammalt parallellfel. Till femtonde går jag också på en liten nit, men det är till sextonde kontrollen allt havirerar. Skitsvårt parti och jag får inte ihop någonting alls. Bommar jättemycket och känner mig helt värdelös. Tre minuter försvinner, sedan är det bara avslutningen kvar. Lätt orientering mot mål. Synd. Var ju ett jättebra medellopp förutom ettan och sexton egentligen. Besviken.

 

 

Det var kul i helgen. Formen känns riktigt bra. Jag har haft problem i veckan med en ömmande ländrygg som följd av dåligt stretchade sätesmuskler b.la. Idogt stretchande och massage hjälpte mycket. Men trevligt umgänge hemma hos casa del Rost i Storsveden hjälpe nog minst lika mycket. Och givietvis kolbullarna. 

 

Ösa-Träffen är en riktigt trevlig tävling och man imponeras av arrangören som har massor av aktiviteter hela helgen. Många verkar gilla det. Var över tusen deltagare alla tre dagarna. Vädret gjorde inte saken sämre. Men jag hade hellre haft två långdistanser och en medel än nuvarnade upplägg.

 

 

 

Kvalet på lördag var inte förrän på eftermiddagen så vi hade god tid på oss att komma in i tävlingsmodus. Vi började med att köra en morgonjogg på Träningspaket 1 - Ekeby. Det tog 22 minuter, under 17 av dessa minutrar spöregnade det. Vi for sedan tillbaka till vandrarhemmet och såg på stockholm marathon medan vi åt lunch.

 

Det var en sk. karantän innan starten av kvalet där vi var tvungna att befinna oss i innan 15.00, trots att jag startade 17.06. Kändes lite onödigt då tidigt startande junior kom tillbaka till karantänen med sina tävlingskartor i handen. Duschen var nämligen på samma ställe. Men inte fältmåltiden, för den var på arenan 1,5 km bort.

 

Loppet gick i alla fall bra till en början. Det var klurigt och intesivt och med mina mått en riktigt trevlig sprintbana. Tyvärr gick jag på en nit två gånger. Nämligen ett staket man inte kunde ta sig förbi så som jag hade tänkt. Första gången, till 15:e kontrollen, blev misstaget inte så stort. Jag lyckades dock göra samma sak igen till 18:e då jag sprang in på en gård och fick vända då det inte gick att passera igenom pga ovan nämnt staket. Tappade ca 25 sekunder på det. Dumt. Jag blev 13.e i mitt heat. 12 st gick vidare till A-final och jag var 8 sekunder från att vara 12:a. 

 

 

Min rygg mådde inte så bra efter kvalet. Relativt hård träning i veckan och rullskidsrejset i onsdags hade satt sina spår i gammkroppen. Korta höftböjare känns som en bidragande anledning. Lyckligtvis hade vi med oss Hana som massös i helgen, vilket var toppen. Tack vare henne kändes det mycket bättre i ryggen. Jag fick även lite rosa tejp på ryggen inför finalen, B-finalen.

 

B-finalen gick runtomkring slottet i Uppsala. Här bjöds det på en annan typ av klurighet än den i kvalet. På vissa ställen hade arrangören valt att ställa ut opasserbara staket för att göra det svårare för löparna. Detta ställde till det även för mig. Vi som inte var i A-final fick åka direkt till arenan och slapp sitta i karantän. Det var skönt. Men det var också rörigt. Det var som väldigt otydligt vad som var arena och var som var tävlingsområde och var man fick vara. Som tur var värmde jag upp ganska länge längs med startsnitseln och behövde inte lägga mer energi på otydligheter. Jag antog att man fick vara längs med startsnitseln.

 

Loppet var bra av mig, men jag gjorde två misstag ungefär 20 sekunder vardera, så egentligen var loppet sämre än det i kvalet. Nu var det dock fler klurigheter och som gjort för misstag. På några kontroller fanns det bara en väg in till kontrollen vilket gjorde att om man inte tog rätt vägval fick man en rejäl straffrunda. Det tycker inte jag är bra på sprint, men det tyckte banläggarna.

 

Vi hade även två tuffa uppförssträckor upp mot slottet. Det var trevligt för jag var snabbast på bägge dessa. Första gången utför var dock inte jättehärligt för stumma lår. Precis på slutet kom den förväntade vägvalssträckan runt slottet. Höger eller vänster. Jag tog höger och var snabbast, så jag antar att jag tog rätt. Spurtade in som segrare i B-finalen. Kul. Jag var bäst av dom som inte räckte till.