Starten av Höga Kusten Trail -15 from FriluftsByn on Vimeo.

 

Det var tufft att springa 43 km trail. 1500 höjdmeter. Jag har som längst sprungit 25 km på tävling (Orsakajtn) och då har det varit bra mycket snällare bana och dessutom slapp man springa med ryggsäck. Detta var mer av ett äventyr. Oerhört tufft, spännande och roligt.

 

Det bar iväg i ganska bra tempo i början. 3 km grusväg till entre väst, där höll vi runtr 4 min/km, lite väl hårt kanske. Kollade på klockan vid 8 km, då höll vi en snittfart på 4.11 min/km. Svettigt. Här någonstans blev det en tättrio. Jag, Niclas Sjögren och en kille i bar överkropp. Jag var mestadels trea i klungan.

 

Efter drygt en mil kom vi upp på toppen av Slåtterdalsberget för första gången. Riktigt fint. Vi lyckades även springa lite fel här, men ingen större fara. Ner för en brant bergssida och ner i Slåtterdalsskrevan. Häftigt och bökigt. Ganska mycket nedförslöpning här ner mot havet. Niclas imponerade i nedförslöpningen. Nere vid havsnivå efter ca 13 km. Här bjöds det på platt och fin stig. Bra tempo ut till energistationen vid 16 km ute på Tättholmen. Lite förvirring uppstod då vi återigen inte riktigt fattade var vi skulle springa.

 

Tillbaka in mot bergen från Tättholmen, här sprang vi samma väg tillbaka och mötte massa löpare. Trevliga hejjarop. Sedan bar det iväg uppåt mot Slåtterdalsberget igen. Här tyckte jag att det gick för fort. Knappt halva loppet och det börjar bli slitsamt. Slog av lite på takten och släppte iväg dem. 

 

4 km uppför blev tufft. Fick gå ganska mycket och började få ont i fötterna. Tillbaka upp mot toppen springer man igenom Slåtterdalsskrev igen i motsatt riktning som man sprang ner vilket medför att man möter massa deltagare. Deras glada hejjarrop gav mig ny energi och jag kunde gneta på ganska bra upp till toppen. Passerade toppen 2 min efter täten fick jag uppgifter om.

 

Sedan blev det ett bra parti för mig ner till entre syd. Utför och stenigt passade mig bra. Var dock härligt när det blev spång ett tag. Började skymta bar överkropp-killen och passerade entre syd en minut efter ledande Niclas.

 

Nu skulle den "lätta milen" till Skulebergets fot börja. Grusväg, fin stig och relativt platt. Bara rulla på i ett bra tempo. Det var åtminstone tanken och planen. Mina höftböjare var dock inte med på det. Min löpsteg blev ungefär en halvmeter långt. Killen i bar överkropp försvann inom synhåll. Jag såg Niclas skymta till långt fram en gång. Vid ca 30 km mötte jag några vandrare som sa att jag hade 3 min upp till tät och 1,5 min till andraplats. Jag fortsatte stappla på och började få lite krampkänningar på framsidan av benen lite varstans.

 

In till stationen vid naturrum/via ferrata vid Skulebergets fot springer man ca 800m fram och tillbaka samma väg innan man viker upp mot Skuleberget. Här mötte jag Niclasprecis när han svängde upp mot Skuleberget. Alltså var jag ca 1,6 km efter. Jag mötte aldrig killen med bar överkropp, det visade sig att han sprungit fel och sedan brutit. Vid stationen drack jag ordentligt och fyllde mina flaskor.

 

Vände tillbaka och skulle ta mig upp till toppen av Skuleberget. Så fort stigen började branta till började mina ben strejka. jag kunde inte lyfta benen. Då är det svårt att ta sig uppåt. Drack 2,5 dl sportdryck och stod still ett tag. Krampen släppte och jag kunde fortsätta promenera uppåt. Passerade toppen 13 min efter Niclas.

 

Utför Skuleberget var det inte så kul. Bökig och brant stig med trötta ben är jobbigt. Det går inte fort. Dessutom försökte jag äta en bar samtidigt. Det var inte gott. Höll på att spy. Sista biten utför var fin att löpa, om man var i skick för det, vilket inte jag var. Det blev ett stapplande tills jag äntligen kom ner till plan mark. Asfaltsväg bort och runda vildmarksbyn för att sedan vända tillbaka mot foten av slalombacken. Jag tror aldrig vatten har smakat så gott som när jag fyllde på min halvlitersflaska och drack lika mycket i friluftsbyn.

 

Sedan var det bara att knalla uppför slalombacken. Efter sista krönet kunde jag börja småjogga lite igen trots att benen inte ville. Kunde korsa mållinjen på 4.28.46, 26 minuter efter vinnaren. Skönt.

 

Det gick alltså bra att springa i 25 km sedan blev det tufft. Att springa en mara kräver mycket löpträning, speciellt för denna typ av trailmara som är lite tuffare. Mina förberedelser har inte varit tillräckligt bra. Jag trodde jag skulle kunna springa på 4h, men det är inget man bara gör. Hatten av för Niclas som sprang på 4.01.39 (Och David som sprang på 4.05 ifjol).

 

25-30 km klarar man utan specialträning, men de sista 10-15 km kräver sin man. Att man dessutom ska upp, ner och upp igen för Skuleberget de sista 8 km är riktigt tufft. Ska jag springa igen ska jag förbereda mig bättre. En annan förbättringspotential är vätskeintaget, jag slarvade i början och drack väldigt mycket under sista milen. Jag hade behövt dricka mycket mer i början. 2 bars och 2 gels satte jag i mig, vilket var ok, struntade i den tredje gelen på slutet då jag inte var sugen på den efter jag höllt på att spy upp en bar.

 

Lite missnöjd över att jag inte höll, men å andra sidan är jag nöjd att jag genomförde det ok ändå. Det är ganska häftigt att springa i fyra och en halvtimme då jag tänker tillbaka på de tillfällen jag varit skadad och endast kunnat springa några minuter åt gången. Jag kände egentligen aldrig någon smärta utöver krampen och lite skavsårskänningar i fötterna. Det ska dock bli intressant att se hur kroppen reagerar på loppet i efterhand, nu dagen efter känns det ganska ok, jäkligt stel i ena vaden och ont i hälen, annars bara allmänt sliten i löpmuskulaturen och ryggen.

 

Resultat och sånt: www.hogakustentrail.se