Idag har jag suttit och kollat igenom mina gamla kartpärmar från 1993-1995. Det var väldigt intressant. Jag fann några särskilt intressanta saker, t.ex att det 1993 verkade vara mode att lägga H10-banor på 15 000-del i A3-format. Det fanns även en hel del kartor som jag sprungit tävlingar på även senare, det var också märkligt att Hudiksvall arrangerade tävlingar 93 och 94 på samma karta med samma tc. Tyvärr blev jag också påmind om att jag inte var någon vidare storlöpare i H10, jag tog emellertid hem en dubbelseger på Brännans Nordiska 1993, men det var nog allt i H10. Resultaten toppades i de flesta fallen av en viss herr Maxén. En annan intressant detalj var att nästan alla kartor hade trubbiga hål i kanterna....stiftklämmor användes tydligen förr inom orientering!

I H12 blev allt mycket tuffare, svårare banor och svårare motstånd. Allra svårast blev det på Uvtrampen 94. Ett par saker ska man ha klart för sig innan man tittar på kartan från denna legendariska tävling. Först och främst, Uvtrampen i Klevbergen, det talar sitt tydliga språk. Till start var det bergsklättring (branterna öster om starten) och många grät redan innan start, och vissa var helt slut innan de ens startat. Tävlingen avgjordes i augusti, antagligen varmt och jävlig undervegitation. H12-banan som jag sprang måste vara en av de svåraste H12-banorna jag sett (kolla sträcka 2-3 och 5-6). Mitt lopp ser ut att ha varit ganska hyggligt, jag minns inte så noga, minns faktiskt inte mycket alls. Det enda jag vet säkert är att tävlingar som denna gjorde mig ett par snäpp hårdare. Hoppas det blir tävlingar i Klevbergen snart igen, längtar...