VM-besvikelsen

Ja, det blev inte någon höjdare för mig denna gång på VM. Trist.
 
Jag kände efter sprinten att jag hade farten och kände mig trygg med det. Ändå gör jag en oförklarligt klantig skitbom till förstakontrollen på långdistansen. Loppet glider mig ur näven där. Tar några dåliga vägval dessutom. Åker bara. Skärper mig halvvägs, vid nioende kontrollen, där jag redan är fem minuter efter. Åker sedan precis så jag borde ha gjort hela loppet, efter det. Håller jämna steg med många av toppnamnen. Synd då det var en riktigt kul långdistansbana med individuell start (som det alltid borde vara).
 
Medeln sedan, kände mig revanschsugen och laddad. Går bra i tre kontroller, sedan åker jag fullkomligt bort mig till fyran. Vilse. En klen tröst är att fler åkte bort sig på samma kontroll. Loppet förståss kört. Åker runt resten lite halvlojt. Orienterar med ryggmärgen. Går bra, tappar inte mycket tid på täten. Fan.
 
Jag är väldigt besviken med mitt VM. Jag gav mig själv chansen, men jag tog den inte. 
 
Formen satt perfekt, kände mig trygg på orienteringen, hade grymma skidor. Men likt förbannat förstör jag alla tre loppen på de inledande fyra kontrollerna. Jag åker ju skitbra förutom ett fåtal kontroller som förstör allt.
 
Det känns skit, tomt, men jag har bestämt mig för att inte gräva ner mig för det. Det är bara idrott, även om skidorientering är viktigare än idrott ibland.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback