Idag har vi på DSA SkidO kört rullskidstest från Sundborn till Skuggarvet. 9km, varv första 5,5 stakning. Om sex veckor är det dags igen och förhoppningsvis ska en förbättring av tiden ske.

 

Stakningsdelen gick ganska bra även om jag inte riktigt tyckte att jag kunde köra mig trött. Alltså, självklart blev jag trött, men inte sopslut (som det på skidåkarspråk heter i sociala medier) pga begränsning i den lokala kapaciteten, eftersom det här var andra gången jag körde fart på rullskidor i år. Jag fokuserade på hög frekvens och stavisättning så stakningstekniken kändes bra.

 

När det sedan var dags för skejt kände jag direkt att låren blev tokstumma. Det blev några jobbiga kilometrar innan jag kunde korsa mållinjen. Kunde ta mig framåt i alla fall, men det kändes inte bra. Här finns det rum för förbättring. Här tappade jag mycket tid på Andreas och Erik. På stakningen stod jag mig bättre.

 

Hela grejen med att byta från stakning är just att det är skitjobbigt. I SkidO växlar man ganska mycket mellan stakning och skejt, så det finns en tanke med detta test. Sen fick man köra skiten ur sig, och tror det eller ej så var jag sopslut efter passet. Bra pass alltså.