Helgens höjdpunkt. Tuff hälsingeterräng och innan start kom glädjebeskedet att vi skulle ha fem kontroller under banans första sju kilometrar. Magiskt =) Jag sprang bra hela vägen. Gjorde dock några dumma grejer på banans längsta sträcka där jag bytte vägval och missade kontrollen lite då jag tog en svår ingång. Med bättre genomförande av den sträckan hade jag kunnat vinna tävlingen. Nu blev jag tvåa, vilket förståss var skitbra. Nöjd!

 

 

En snällare medel än den i fredags. När jag är 20 m från förstakontrollen ser jag den inte. Den var synlig från 19 m. Så jag vänder tillbaka över en höjd och lägger bort nästan en minut. Resten av banan går bättre, och jag kommer in i ett riktigt bra flyt. Härligt. Gör en liten krok på tolvan då jag gör ett hederligt gammalt parallellfel. Till femtonde går jag också på en liten nit, men det är till sextonde kontrollen allt havirerar. Skitsvårt parti och jag får inte ihop någonting alls. Bommar jättemycket och känner mig helt värdelös. Tre minuter försvinner, sedan är det bara avslutningen kvar. Lätt orientering mot mål. Synd. Var ju ett jättebra medellopp förutom ettan och sexton egentligen. Besviken.

 

 

Det var kul i helgen. Formen känns riktigt bra. Jag har haft problem i veckan med en ömmande ländrygg som följd av dåligt stretchade sätesmuskler b.la. Idogt stretchande och massage hjälpte mycket. Men trevligt umgänge hemma hos casa del Rost i Storsveden hjälpe nog minst lika mycket. Och givietvis kolbullarna. 

 

Ösa-Träffen är en riktigt trevlig tävling och man imponeras av arrangören som har massor av aktiviteter hela helgen. Många verkar gilla det. Var över tusen deltagare alla tre dagarna. Vädret gjorde inte saken sämre. Men jag hade hellre haft två långdistanser och en medel än nuvarnade upplägg.