Det var väldigt trevligt att springa Drakloppet 21 km. En lång och fin bana över stock och sten. Stora delar i min hemmaskog i Bosvedjan.

 

Jag tog det ganska lugnt i början för att hushålla på krafterna. I första backen upp till Norra Berget kändes det nästan larvigt, men jag tror det var klokt i slutändan. Det är lite lurigt att springa en så pass lång distans som 21 km, speciellt när man inte har så mycket erfarenhet av det.

 

Längst bort på banan, vid 11 km hade jag en liten schacktning (efter Vinmyran). En backe som jag på förhand räknat bort var mycket jobbigare än jag trodde. Fick slita rejält och tog mig knappt upp kändes det som. Fick tack och lov vätska vid ungefär 12 km, därefter kunde jag hålla skaplig tempo. 

 

På transportsträckan tillbaka till Norra Berget började det återigen bli riktigt jobbigt, men jag stretade emot tröttheten så gott det gick. När jag tillslut kom upp till toppen av Norra Berget kunde jag trycka på bra utför ner mot mål. Där kändes det riktigt bra. Det kändes dock inte lika bra när det blev platt igen och jag skulle försöka springa fort med sönderslagna lår.

 

Blev tvåa på tiden 1.33.38, nästan sex minuter efter Svanebo som hade imponerande 1.27.47.

 

Jag tror dock att min temposänkning från km 11-18 var ett tapp på minst en minut. Och jag tror också att jag skulle kunna ha öppnat lite hårdare de första tre kilometrarna. Jag tror alltså att jag skulle kunna närma mig 1.30-strecket vid ett nytt försök på banan. Nästa år kanske?