Det var skönt att få till ett riktigt bra lopp på VM-stafetten. Jag fick ett bra utgångsläge av Johan på förstasträckan och kunde skicka ut Peter i ett riktigt bra slägläge på sistasträckan. Vi gjorde en riktigt bra stafett men det räckte inte till mot ryssarna denna gången.

 

Det var sjukt nervöst när vi väntade på upplösningen på sistasträckan. Mer nervöst än inför min egen sträcka.

 

Jag är väldigt nöjd med mitt VM-silver. Speciellt eftersom jag gjorde ett riktigt bra lopp när det var som viktigast. En riktigt bra prestation. På de individuella loppen åkte jag inte lika bra, jag vet inte varför, men jag tror jag ville lite för mycket och tog stressiga beslut som resulterade i tidstapp.

 

Långdistansen var den individuella distans jag sett fram emot mest. Tyvärr gick det inget vidare på den. Första varvet var bra, sedan började jag stressa och göra fler och fler misstag. Andra varvet var dåligt, tredje en katastrof. Och som om inte det vore nog gjorde jag en krok på det sista korta och ogafflade varvet. Suck. Spurtade åtminstone ner en Est för att knipa en 18:e plats. Inte direkt vad jag siktat på, snarare 18 placeringar sämre...

 

Med en VM-medalj måste jag vara nöjd med VM, även om jag inte är nöjd med mina individuella lopp. Medeln var rätt bra tyckte jag när jag gick i mål. Men efter en granskning av vägvalen förstod jag varför jag var så långt efter. Tråkigt. Jag vet att jag har betydligt högre kapacitet än vad mina resultat visat. Å andra sidan är det bra konkurrens på ett VM. Jag har en del att jobba på rent tekniskt och taktiskt till nästa VM. Men det ser jag fram emot redan nu.