Fint väder och en grymt kul tävling bjöds vi på i Vestmarka även om vi sprang dåligt 

 

Nighthawk var en riktigt kul och trevlig tävling. Starten i fredagskväll när alla fyra herrsträckor startade samtidigt var häftig. Magisk nästan. Bland de roligaste ol-lopp jag löpt.

 

Gemensam avjogg en ljummen sommarkväll. 1600m, 270 orienterare. Starten går på en väg, det blir ganska stökigt, trångt och bökigt i skogen till första kontrollen. Inget kaos, men ganska likt Jukola med skillnaden att det är färre löpare totalt men fler duktiga löpare. Framförallt trevligt med Emit Touch Free.

 

Vi pratade innan om taktik. Att inte stressa, sköta sin egen orientering, ta alla kontrollerna bra, undvika misstag. Det funkade bra till en början. På väg till femte kontrollen förstod jag att jag var i tätklungan, det kändes bra. Vid sjuan är det bara en av de tiotal löpare framför som viker av till min kontroll och vid nionde kontrollen är jag först av alla! Läckert. Här väntar en långsträcka, och jag väntar in de andra löparna för att se om någon är dragvillig. Det känns tryggt att det är Wille som är i rygg och går upp. 

 

Här börjar det för första gången under loppet gå fort. Inga problem att hänga med då kroppen känns bra. Jag och tre andra löpare verkar ha samma gaffel och sticker av åt samma håll efter en bäckpassage. Dock splittrar vi upp oss och alla verkar vara väldigt osäkra. Det börjas bommas. Rejält. Jag lägger bort åtminstone 3 minuter, kanske 4. Wille och Anton har också problem här. När jag väl får kontrollen blir resten av loppet stressigt, jag springer fort och gör två halvminutsmisstag. Trycker i alla fall på bra i slutet och kommer in knappa 5 min efter. Ändå först av oss mårdar. Ingen bra natt för oss. 27 min efter.

 

De visar sig att de andra gått dåligt de med. Anton fick dessutom ont i hälsenan och jag fick en bubbla i kompassen.

 

Nya tag på dagsträckorna. Wille kör sträcka fem. Revanschsugen. Han kommer dock gåendes till varvningskontrollen med ett blödande knä. Vi påpekar att han inte behöver ta sig runt om han skadat sig, men det är ingen fara svarar han. Min uppvärmning blir det sådär med. Jag försöker ändå tagga till för att göra ett bra tekniskt lopp. Så som jag gjorde på natten förutom tionde kontrollen.

 

Jag får kartan och sticker iväg. Kul bana och terräng idag igen. Benen riktigt opigga. Ivar Haugen skriker "Det är precis som ski-orientering" när jag löper till startpunkten. Men det är det inte. Jag lyckas däremot orientera riktigt bra, även om jag tvingas gå uppför ett hallonsnårshygge till femte kontrollen. 

 

Ser inte någon annan löpare på min sträcka. Sololöpning hela vägen. Hade varit kul att få kämpa och pressa sig mot någon annan. Tror jag behöver det för att få upp farten. Det går för långsamt när jag orienterar själv. Gör ett misstag på trettonde kontrollen när jag misstolkar vegitationen. En minut kanske. Benen är trötta. Vet inte om det är natten eller Nordseterlägret som sitter i. Genomför loppet bra och har tio sekunder bättre sträcktid än Runesson.

 

Jakob springer sedan bra på sjundesträckan och vi undviker att bli varvade av SNO som vinner efter imponerande stabilitet.

 

Eftersom Anton gjort illa sig springer han inte. Erik Thorsson från TuMe hoppar in på sista istället.

 

Vi tar lite jordgubbar och brus av arrangören innan vi rullar hemåt Dalarna. Ingen succéprestation av oss, men en grymt kul tävling och med ett lyckat koncept. Jag hoppas Nighthawk kan växa till nästa år. framförallt hoppas jag fler svenska klubbar ställer upp. Jag vill absolut springa nästa år!